beachvolleyboll

 Debutinlägg

 Då var det dags för mitt debutinlägg för iår. Har varit dålig på att skriva hittills men eftersom jag iår försöker utnyttja fritiden på ett vettigt sätt ( studerar), jämfört med dom andra som sitter o käkar ships, så har det varit ont om tid.

Mycket har hänt på dessa tre dagar jag varit här. Träningen har dragit igång, jag har träffat ”gänget” igen och nu så sakteliga börjar man komma in i vardagen här. Upp på morgonen, träna, hem o käka, sova lite, träna, käka o sen sova.
ASGÖTT

För egen del har träningen varit sjukt seg. Jag har inte kommit igång alls och ett spänstpass innan jag satte mej på planet lämnade en löjlig träningsvärk i rumpestumpen så jag har inte kunnat röra mej eller hoppa ordentligt.
Idag kändes det dock lite positivt och jag kände igen mej själv lite med att kunna gå på o slå bollen i svåra lägen så jag ser fram emot helgens bataljer. I helgen ska vi nämligen spela en välgörenhetsturnering. Anmälningsavgiften är Ex, 1 kg ris, 1kg bönor etc.etc. Käket går till stans uteliggare, så det är för en bra sak.
Det blir spännande att testa sig mot alla brassar och se om vi har någon chans. Får väll se om Marcio och grabbarna på Banco som tränar på banan bredvid ställer upp. Då kan det bli knepigt att vinna skiten.
Team zungaboys ställer upp med följande lag:
Limpan/ Jake
Lewin/ Carl
Martin/ Adam

Låt oss Zungas nu skörda frukten av vårt hårda slit.....

I övrigt kan jag säga att träningarna är sjukt jobbiga. Vi tränar första passet halv nio och det är det värsta av dem två. Jag mindes inte hur jobbigt det var förra året så jag var inställd på att det ändå skulle gå ganska bra. Men jag bedrog mig själv totalt.
Varje morgonpass är som den värsta av konditionsträning och den ena morgonen värre än den andra. Kuta efter bollar i ca 35 grader och vindstilla tar hårt på krafterna havet 40 meter bort ser ut som pärleporten. Varje morgon tar jag också med mej för lite vatten ( borde lära mig) vilket inte underlättar när man i vattenpauserna ska försöka samla lite energi. Den sista pausen är mitt vatten alltid slut:P

Man kan säga mycket om morgonträningarna. Alla här tycker dom är sjukt jobbiga. Till och med Lewin som är så ung o stark gnäller som en liten flicka över att han är trött. Då får jag ta på mig fadersrollen för den lilla pajken o stötta o peppa honom igenom träningen. ( sanning med modifikation)
. Jag har dock en gyllene regel när det gäller morgonträningarna: Så länge Limpan står, står jag. Jag tänker inte ge upp en träning innan Limpan. Thats my motto.
Jakob, Lewin, Martin och Carl har nog aldrig ens funderat på att ge upp en träning. Men eftersom jag vet att Limpan ibland funderar på det så finns ändå chansen att jag kanske med får sätta mig o vila nån gång;)

Vi har det sjuk bra. Mycket träning, härligt umgänge och gött sommarväder gör ju livet helt fantastiskt!

Vid pennan/ Adinho.